New York-poliser

En gång blev jag rånad på Manhattan. Det var en sen lördagseftermiddag i Mars år 1977. Jag befann mig i en ”säker” del av Midtown, inte långt från FN-byggnaden. Jag slets in i en port av tre yngre män som snabbt befriade mig från armbandsur och plånbok. Allt sågs av en taxi-chaufför som bromsade in och skrek att det var fegt med tre mot en. Killarna rusar, chauffören håller upp dörren, jag kastar mig in och vi kör efter. Nästan som i en film. Vi förlorade dom ur sikte men mötte en polis som hade hittat mitt körkort och parkeringskvitto från Arlanda liggande på trottoaren.

Resten av plånbokens innehåll, knappt hundra dollar i kontanter, såg jag inte röken av.  Allt ersattes av försäkringsbolaget. Huvuddelen av den kontanta reskassan hade jag tack och lov förvarat i en safety-box på hotellet. Jag hade tur, men det dröjde veckor innan nervositeten gick över.

Det var då det. Och så förblev det ända in mot 1990-talet. Manhattan var osäkert och våldsamt. Gränsen mellan en säker stadsdel och något som närmast kunde liknas vid en stridszon var knivskarp.

-Gå inte in på sidogatorna från Femte Avenyn när det är mörkt! löd ett råd. Alla försökte vara ”streetsmart” genom att långt i förväg exakt planera sina promenader genom Manhattans gatumiljöer.

Under gårdagen kunde jag konstatera att Manhattan, åtminstone till det yttre, verkade lika säkert som vilken europeisk storstad som helst. Den reflektionen har jag nu kunnat göra under en lång följd av år.

Metamorfosen brukar tillskrivas den förre borgmästaren Rudolph Giuliani. Under hans tid beivrades alla brott, även de minsta som att gå över en gata mot rött ljus, på ett mycket aggressivt sätt. Denna aggresivitet tog också bort grov kriminalitet menade man.

-Struntprat! sade en massa ekonomer och statistiker med Steven Levitt, ekonomiprofessor i Chicago i spetsen. Tillsammans med N Y Times-journalisten Stephen Dubner gav han för några år sedan gav ut boken Freakonomics, en samling anekdoter om vad man kan göra med statistik. Exemplet New York behandlas där.

Nedgången kunde istället tillskrivas det faktum att abort hade legaliserats ett antal år tidigare, menar Levitt och Dubner. När oönskade barn aborterades kunde dom inte växa upp till att bli frustrerade och kriminella ungdomar. Och den äldre kriminella generationen  dog helt enkelt bort efter en tid. Resultatet blev ett säkert New York!

Idag är det påfallande hur otvunget vanliga människor rör sig på Manhattan. Staden är dessutom exemplariskt ren och snygg. Inga papper som ligger och skräpar. Så ser det ut i Greenwich Village likaväl som i Harlem.

Dessutom har man lite försiktigt börjat att inskränka på bilarnas hegemoni. Man anlägger cykelbanor och promenadutrymmen. Gamla hamnområden och pirer har blivit till miniparker. I det gamla slaktområdet Meatpacking District har man t.o.m. anlagt en park längs ett tidigare järnvägsspår som går på en ställning ca 5 meter ovan jord!

Detta sägs dock vara den förre borgmästaren Michael Bloombergs förtjänst.

Summan av kardemumman är att New York är en fantastisk stad som bara blir bättre!

Nu har solen just gått upp över Manhattan och himlen är höstlikt djupt blå. Tid för frukost och promenad. Tid att njuta av New York!

Lästips:

Steven Levitt och Stephen Dubner: Freakonomics och Superfreakonomics. Dessutom deras Freakonimics-blogg i N Y Times nätupplaga.

Ian Ayres: Supercrunchers, som beskriver vad man kan få fram genom bearbetning av stora statistiska material.