Mellanlandning och övernattning med stort resesällskap I Bangkok.
Det tog oss tio timmar att flyga hit från London. Till dessa tio timmar skall så läggas en flygtid om ca 2 timmar från Skandinavien till London samt en väntetid om ca tre timmar I London. Det gäller på att flyga till Australien, för dit är vi på väg. Bangkok är bara det första etappmålet.
Vi bor mycket komfortabelt någon kilometer från Bangkoks affärscentrum. Det väldiga shoppingcenter, Central World, som brändes ner under förårets oroligheter, ligger bara en dryg kilometer bort längs gatan utanför hotellet.
Central World var ett shoppingkomplex, fyllt med butiker, varuhus, restauranger, biografer m.m. Där fanns t.o.m en konstfrusen isbana. Det var elegant, men inte överdrivet så. Prisnivåerna var dock mycket höga för de flesta thailändare.
Det kan synas märkligt att grannkomplexet Paragon besparades förstörelse. För här är lyxen och överdådet ännu mer i iögonenfallande. Här trängs de dyraste varumärkena med varandra och våning fem rymmer en avdelning med bilaffärer där den behövande kan förnya sitt bestånd av det livets nödtorft som benämns Maserati, Ferrari och Lamborghini. Våningen ovan denna, rymmer en av Asiens bästa bokhandlare tillhörande den japanska kedjan Kinokunya. Ett välkommet avbrott i all flärd!
Hotellets omedelbara grannskap bär ännu på spår av oroligheterna. En bank samt ett mindre shoppingcenter brändes ner och ännu har man inte hunnit med att bygga upp något nytt.
Grannskapets Seven Eleven-butiker klarade sig. Dom ligger mycket tätt inpå varandra. Man behöver ofta inte gå mer än hundra meter innan man stöter på en Seven Eleven där man kan köpa sitt vatten. För vatten behöver man. Det var några minusgrader när vi lämnade Skandinavien men innan landningen meddelade kaptenen att i Bangkok kunde vi förvänta oss temperaturer om drygt trettio grader under dagarna. Och med sådana temperaturer gäller det att hålla kroppens vätskebalans intakt.
Tidig morgon, efter en natt med relativt orolig sömn, beger vi oss sedan ut för en kortare sightseeingtur. Ner till Chao Phraya, den väldiga flod som rinner förbi staden.
Under en dryg timme far vi med båt förbi rader av lyxhotell, tempel och även vad man kan kalla “vanlig” bebyggelse. Wat Arun, Gryningstemplet, har den mest kända profilen av dessa byggnader. Det har blivit en nationalsymbol och förekommer bl.a. avbildat på landets mynt.
Mest intressant blir det när vi kommer in på de mindre kanalerna, eller khlonger som dom kallas på thailändska, i området Thon Buri som ligger på den västra sidan av floden Chao Phraya från Bangkok sett.
En gång i tiden bestod också Bangkok av ett liknande system med kanaler. Dessa var skådeplatsen för en stor del av den dåvarande stadens vardagsaktiviteter som handel och kommunikation. Det var ganska sparsamt med vad vi skulle kalla vanliga vägar i detta vattenrika område.
I och med att Bankok etablerades som en thailändsk huvudstad i slutet av 1700-talet så kom dock detta att förändras. Påverkad av omvärlden började man att fylla i kanalerna som kom att ersättas av gator och vägar. En av de första kallas fortfarande, efter nära tvåhundra år, New Road.
Vi ser också djur. Mest fåglar som hägrar och kungsfiskare. Men också fisk. En variant av Catfish, eller Mal, som lever helt fredad i kanalsystemet. Vid något tillfälle även jättelika varanödlor, stora som små krokodiler eller urtidsdjur. Dom ser dock mer exotiska och dramatiska ut än vad dom egentligen är. Fredliga och helt ofarliga för människor sägs det.
Större delen av de miljöer som vi passerar kan enklast beskrivas som vardagsmiljöer. Miljöer där arbetande människor lever och verkar. Låt vara att i Thon Buri sker det inom lite mer traditionella ramar.
För arbetar, det gör man verkligen i Thailand. Likt hur man gör i hela Ostasien. Asiaternas arbetsetik brukar tillskrivas den stränge gamle Mäster Kung, eller Konfucius som vi oftast säger. Till det system av levnadsregler som han satte upp, hör anvisningar som kraftfullt betonar vikten av att vara flitig och arbeta. Denna flit är en asiatisk dygd som får oss nordeuropeiska lutheraner, vi som följer Martin Luthers påbud att “arbeta i vårt anletes svett”, att framstå som både lättsinniga och lata.
Vi kunde beskåda denna flit på mycket nära håll när vi avslutade dagens tur med en vandring genom en blomstermarknad. Överallt arbetades det. Man gjorde blomsteruppsättningar att användas som offer i tempel, som gåvor och hedersbetygelser eller som vanliga prydnader. Jag tror inte att det fanns någon endaste en som vilade eller var overksam. Mäster Kung log nog i sin himmel.
Strax innan lunch var vi tillbaka på hotellet. Sen eftermiddag fortsätter vi till Australien och Sydney.
