Precis innan vi landade i Sydney, meddelade kaptenen att det var nitton grader varmt ute. Och sol var det också. Sydney mötte oss med ett nästan perfekt försommarväder.
Vi var trötta. Vi hade drygt 8 timmar av flyg bakom oss. Resans sista etapp hade vi startat i Bangkok.
Tröttheten till trots var det inte tal om att fara till vårt hotell för vila. Vi skulle se Sydney.
Tidiga Lördagsmorgnar är Sydney en stad fylld av stillhet och ro. Gatorna var nästan helt tomma, befolkade av enstaka tidiga morgonvandrare.
Vi passerade Chinatown, Darling Harbour, The Rocks och innerstaden med sina gallerior och höghus.
Man behöver inte fara alltför långt innan man inser att Sydneys centrum, trots sin moderna profil, även har mycket av det viktorianska 1800-talet över sig. Fasader ornerade med skulpturer och kolonner av antik typ. Kyrkobyggnader uppförda i den stil man här kallar “gothic revival”. Nygotik skulle vi säga.
Annars domineras centrum av moderna skyskrapor av internationell stil. Stilmässig förankrade i 1920-talets funktionalism.
De äldre byggnader man finner i den “historiska” stadsdelen The Rocks, är ofta på influerade av det sena 1700-talets georgianska stil. Dessa byggnader, byggda i Sydneys typiska gula sandstenen, är ett avgjort positivt och upplyftande inslag i stadsbilden.
Adresserna längs Sydney Harbour’s södra strand, från innerstaden ut till Stilla Havet, tillhör de mest exklusiva i hela Australien. Det handlar om eleganta villor och lägenhetshus. Gatorna kantade av träd. Här förekommer plataner i en mängd som skulle göra vilken sydeuropeisk stad som helst, grön av avund. Utsikten över hamninloppet är fantastisk. Man säger att hamnen och vattnet är de mest framträdande elementen den skönhetupplevelse som staden bjuder på. Och det stämmer.
Det bollas med namn på kända personligheter. Russell Crowes lägenhet, stor som en rejäl villa, ligger på Finger Wharf, en pir som sträcker sig ut i Woolloomooloo Bay. Nicole Kidman sägs äga ett hus med utsikt över Rushcutter’s Bay. Numera bor hennes föräldrar där. Elton John skall en gång ha gift sig, märkligt nog med en kvinna, i en kyrka ett stycke därifrån. Kyrkan förekom också i en underbar australisk filmkomedi, Muriel’s Wedding. Den genomgående musiken i den filmen var ABBA-hits.
Ute vid havet gör vi en paus vid Bondi Beach. En gyllengul sandstrand mitt inne i stadsdelens låghusbebyggelse.
Områdets invånare är i hög grad aktiva ungdomar. Man löptränar och surfar. En stor del av befolkningen är judisk. Ättlingar till judiska europeer som invandrade till Australien i samband med det andra världskriget.
En halvtimme blir vi kvar. Vi tar det lugnt och njuter av solen och värmen, av våra lattes och cappuccinos. Av att vara här. Av att finnas till.
Via den idylliska stadsdelen Paddington kommer vi till slut fram till Operan.
Under en timme vandrar vi runt och ser nationens mest berömda hus. En mäktig symbol för staden Sydney och landet Australien. Byggnaden är resultatet av ett bidrag inlämnat till en arkitekttävling år 1959 av en 38 år gammal visionär dansk arkitekt, Jörn Utzon.
Strax efter lunchtid var vi på hotellet.
Incheckning, dusch och vila. Och tid att njuta!
