Osorna! En i det närmaste perfekt vulkanisk kon. 2652 meter hög. Osorno är en av Chiles 29 aktiva vulkaner.
Osorno är en del av Anderna. Och en del av Eldsringen, The ring of Fire, en hästskoformad ring av vulkaner som sträcker sig från södra Chile och Argentina i sydöst, längs den amerikanska Silla Havs-kusten, förbi Alaska och ögruppen Aleuterna till Asien. Förbi Kamtjatka, Japan och Indonesien ner till Nya Zeeland i sydväst. Ett område av extrem seismisk aktivitet. Man har beräknat att 81 % av jordens alla jordbävningar sker i anslutning till The Ring of Fire. Dessutom ett stort antal av jordens mest kraftfulla vulkanutbrott. Det mest kända utbrottet var det indonesiska Krakatoa år 1883. Men längre tillbaka i historien har det skett betydligt kraftigare utbrott i området.
Osorno hade ett stort utbrott i Januari 1835. Det bevittnades av Charles Darwin som befann sig ombord på fartyget Beagle.
Beagle hade lämnat England och hamnstaden Plymouth i December 1831. Från början hade fartygets kapten Robert Fitzroy planerat en färd runt vår jord som skulle vara ca två år. Färden blev nästan fem år lång.
Charles Darwins roll var att dokumentera iakttagelser och samla prover, växter, bergarter och djur. Hans arbete slutade i en vetenskaplig revolution. Svallvågorna efter den har ännu inte lagt sig.
Vid tillfället för utbrottet seglade Beagle norrut längs Sydamerikas västkust. Man hade lämnat den chilenska ön Chiloe bakom sig. Osorno ligger några mil in från kusten av det Chilenska fastlandet. Utbrottet, med glödande lava, eld och rök kunde observeras från havet. Darwin noterade upplevelsen i sin dagbok som några år senare gavs ut som bok under namnet The Voyage of the Beagle.
Någon vecka tidigare, under ett uppehåll på ön Chiloe, upplevde Darwin resans första jordbävning. Darwin noterade att den hade resulterat i att klippor som tidigare hade legat under vattnet, hade lyfts upp ovan vattenytan.
Någon vecka senare, när fartyget passerade städerna Valdivia och Concepción, erfor man ytterligare en jordbävning. Betydligt kraftigare än den första. Än en gång kunde han se hur jordytan hade förändrats. Bankar av musslor, beskrev han, låg nu uppe på torra land.
Darwin kom aldrig att kallas för besättningsman ombord på Beagle. Han var en Gentleman och god vän med Kapten Fitzroy. Vid resans början hade Kapten Fitzroy, som var mycket intresserad av geologi, gett honom en bok i present, Charles Lyells Principles of Geology, som blev Darwins mest uppskattade reselektyr. Verket sågs allmänt som tidens främsta verk inom geologisk vetenskap.
Lyell hade försiktigt framkastat tanken att vår jord befann sig i en ständigt pågående process av förändring. Kanske beroende på rörelser i jordens inre. Darwin beskrev hur han under själva jordbävningen upplevde en känsla av något som påminde om en vågrörelse.
Under färder från kusten upp i Anderna hade Darwin sett hur bergarterna delvis bestod av forntida bankar av musslor. Under jordbävningen kunde han se hur detta kunde ha gått till.
Allt gav upphov till funderingar. Enligt den heliga skrift och Moseböckerna, var det vår Himmelske Fader som hade skapat allt. Utifrån bibeln hade en präst beräknat att jorden var drygt 6000 år gammal. Stämde denna beskrivning med verkligheten? Darwin började tveka.
Geologin har utvecklats sedan Lyells och Darwins tid. Sedan det tidiga 1900-talet vet vi att att vår jord är i ett stadium av ständig förändring. Den tyske metrologen Alfred Wegener lade år 1912 fram en teori om förändringar i jordytan, Kontinentaldrift kallade han själva processen.
Vid mitten av 1900-talet kom man fram till att, med vissa modifieringar, så stämde teorin. Men skeendet kallas idag för plattektonik. I princip är det dessa rörelser som ligger bakom bergsveckning, vulkanism, jordbävningar och dödliga tsunamis. Vare sig Lyell eller Darwin hade någon aning om detta.
Det dröjde mer än hundra år innan den geologiska vetenskapen lämnade besked.
Stilla havet utanför Sydamerikas västkust bärs upp av en platta, Nazca-plattan, som befinner sig i en ständigt pågående kollision med den Sydamerikanska plattan. Nazca-plattan rör sig österut och tvingas i kollisionen ner under den Sydamerikanska plattan. Subduktion är den term som beskriver skeendet. Subduktion har skapat bergskedjan Anderna och den föder också områdets vulkaner. Ögonblicken av subduktion, när Nazca-plattan tvingades ner under den Sydamerikanska plattan, var de jordbävningar som Darwin bevittnade. Osornos utbrott var en följd av subduktionsprocessen.
Staden Valdivia, som Darwin besökte, drabbades den 22 Maj år 1960 av ytterligare en jordbävning som är den mest kraftfulla som någonsin har uppmätts på vår jord. Man har beräknat att styrkan låg mellan 9,4 och 9,6 på Richterskalan. Jordbävningen skapade också en tsunami som drabbade hela Stilla Havs-området, Australien, Japan och ögruppen Aleuterna. Längs Chiles kust såg man 25 meter höga vågor vräka sig in över land. Staden Hilo på Hawaii, 10000 km bort, drabbades av tio meter höga vågor och 60 människor omkom.
Osorno vilar för ögonblicket. Vi har inte kunskap att förutse när ett nytt utbrott kommer att ske. Däremot kan vi helt säkert säga att en dag kommer lavan att flöda, elden att lysa upp landskapet och askan att sprida sig för vinden. Osorno är full av liv!
